Kunskapsfråga
och vision
Nr 80. Refuserad kommentar. Lördagen den 19 mars har det kommit en lång kommentar till Blogg Nr
80 av
en person som heter Rolf Ahlqvist Även om han ger mig credit i början så är det mest en lång utläggning allför mycket vid sidan
om bloggens tema. Jag kliade mig i huvudet på morgonen och visste inte hur jag
skulle göra. Kommentaren drar iväg alltför långt bort från vad bloggen handlar om.
Och då drar kommentaren ner den helhet som blogg och kommentarer tillsammans
utgör. Poängen med kommentarsfältet är att de i bästa fall på något sätt ska bidra till att
fördjupa diskussionen kring de frågor som tas upp. Det ska också kännas
meningsfullt och värt tiden för min del att gå i svaromål. Att det sedan
händer att det inte blir något svar är en annan sak. Denna kommentar
är mest som en liten minipredikan från Rolf Ahlqvist där han fastslår hur en
massa saker förhåller sig. Det blir mest grova generaliserande bilder
som jag inte delar. Och det skulle ta allt för mycket tid att gå i
svaromål på ett genomtänkt sätt. Lösningen har blivit att refusera men
lägga ut kommentaren i sin helhet på detta sätt och då förstås länkad
från kommentarsfältet. Så håll till godo.
Hej! Trots att du inte är troende som undertecknad, anser jag att Du är den som mest djupgående tar upp de existentiellla frågorna som svenska folket verkligen behöver i ett skenande sekulärt samhälle. Behovet av en ny kulturimpuls för de existentiella livsfrågorna,som du skriver, är väldigt stort främst hos det vanliga folket. Svenska teologer som K G Hammar och Mats Martinsson når inte fram till folket med enkla, kristna sanningar, och inte heller den kulturella eliten i Stockholm, framförallt..Detta nu i det ökande gapet mellan politikens gamla maktidéer, och nya folkliga idéer , där ett nytt IT-samhälle måste visas upp i postmodernitetens nuflödesljus. Frågan är om väljarna ska kunna återta makten från politikerklassen, innan nationens känsloläge nått den absoluta botten.Måste vi inte se att ett väldigt paradigmskifte från manssamhällets modernitet till den kvinnligt, psykologiska mänskliga postmoderniteten är på gång nu från början av 2000-talet.
Motsatserna berör varandra som bekant, tidens slut syns nära och en ny tids början väntar. Två olika riktningar kan då identifieras inför dagens och framtidens förståelsehorisonter. Olikheter i den psykologiska grunden hos oss människor, mellan en prioritering av verkligheten och förståndet, eller av det visionära förnuftet gör, att den förstnämnda förmågan nöjer sig med det sekulära samhällets som gud, staten och kapitalet, med dess kunskaper och maktmöjligheter. Sverige ses ju ofta som världens modernaste land och många av dess alltför pragmatiska politiker har därför knappast någon tanke som Ernesto Laclau, att det populistiska förnuftet är en sorts demokratins immunförsvar. Laclau för fram populismen som en oerhört viktig, rentav grundläggande energi i varje demokratiskt system. Så en attitydförändring är nödvändig för att vi ska kunna se, att demokrati och populism är två sidor av samma mynt. Denna förnyelse behöver tillgodogöras av eliten, så att de djupgående kan inse folkviljans bästa strävanden. Och det populistiska förnuftet är även evangeliets immunförsvar kan jag tänka, och använt av Jesus själv enligt min åsikt. Jesus bryter ju in mitt i patriarkatets våldssamhälle med sitt kärleksevangelium och sitt paradislöfte. Och motsatserna berör som sagt varandra, så nu nära tidens slut är också en ny början på gång. Så ursprungligt paradis i ett nu fruktansvärt krigsdrabbat Mellersta Östern, har lämnat kvar en paradisdröm som där nu kan ses som ett hån, men som nu gått norrut till våra nordliga breddgrader. Nordens länder mer än Sverige, Sweden syns då som möjliga IT-paradis. Detta eftersom ”världens modernaste land” uppenbarligen splittras mest av Nordens länder. För här är skillnaden mellan elitens, endimensionella ateism och sekularisering störst, i förhållande till en mer folklig religion,som vill nå Gudsrikets möjliga paradis. Men en upplyst paradoxsamverkan mellan dessa polariteter kan ge oväntad förnyelse. Eller något annorlunda uttryckt av Paulus i Romarbrevet; ”Kärleken är alltså lagen i dess fullhet”. Vänligen Rolf A Norrköping
Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson
|
