Existentiell tro är ett nyckelbegrepp på webbplatsen Språk, tro och religion.  

Mycket summariskt gäller den existentiella tron huruvida vi tror att kärlek, omsorg och förnuft kan utvecklas mot allt större bärighet i våra konkreta förgängliga liv och också tror att dessa kvaliteter i bästa fall kan bli styrande krafter överordnade våra rädslor, behov och beroenden. Tro i existentiell mening - eller trons existentiella sida - är att tro på denna möjlighet och att efter bästa förmåga bejaka den i såväl vårt eget personliga liv som i andras och i världen. Icke-tro är att avvisa eller förneka denna möjlighet. 
       Centralt i webbplatsens huvudtexter är att försöka visa att den existentiella tron är en nödvändig förutsättning för att kunna utveckla och fördjupa en grundupplevelse av mening, självrespekt och hemhörighet i tillvaron. 
       Kraften och bärigheten i den existentiella tron är oberoende av teistiska och metafysiska föreställningar - t.ex. tron på en personlig Gud och ett liv efter döden. Vår bedömningen av den existentiella trons relevans och giltighet för våra liv är också oberoende av den naturvetenskapliga kunskap som står oss till buds.

Den existentiella tron och den livshållning den är förbunden med, här kallad delaktighetens livshållning, kan formuleras och motiveras inom ramen för olika religiösa och kulturella föreställningsvärldar. Den kan också i stor utsträckning vara intuitiv och ordlös. Den kan alltså vara såväl sekulär, humanistisk, ateistisk som t.ex. kristen, buddhistisk, islamsk. Den är kristen när den finner näring och stöd i den kristna traditionens berättelser, riter och själavård.

Om man dristar sig att tolka kyrkans primära uppgift från detta perspektiv så är den att (1) att stödja människor att aktivt och medvetet välja att efter bästa förmåga leva i delaktighetens livshållning och (2) att genom rit, förkunnelse och själavård stödja människor att i livets olika förvecklingar och påfrestningar stå kvar i och fördjupa den existentiella tron och delaktighetens livshållning. Allting annat är sekundärt. Den sista meningen kan upprepas med stora bokstäver! ALLTING ANNAT ÄR SEKUNDÄRT!

Denna förskjutning av tyngdpunkten inom kyrkan när det gäller synen på sin primära uppgift kommer sannolikt aldrig att inträffa, åtminstone inte inom min livstid. När det nu hunnit bli 2012 har jag insett och accepterat att den retoriska formeln "Jag tror på Gud" är viktigare än allt annat. Att man ställer sig bakom dessa ord med allvar och utan att rodna, oavsett vad man lägger in i dom, är det primära kravet för att vara präst eller aktivt verksam inom kyrkan. Det innebär att visionen av vad jag i kapitel 7 kallar "de två portarnas kyrka" är naiv och omöjlig eftersom den bygger på att det måste vara öppet och erkänt att man kan vara kristen utan att tro på gud. Detta är såvitt jag förstår idag helt omöjligt, och någon vilja att ta strid för en sådan syn finns inte. Om än omöjlig och orimlig tycker jag fortfarande att det är en vacker och poetisk vision av en framtida kyrka. Så det tål gott att läsas. Och jag behöver inte ta avstånd från det som formuleras där trots att jag numera är aktiv inom förbundet Humanisterna. 

De första två sidorna i artikeln Har kristen tro en framtid? ger en kort introduktion till begreppet existentiell tro. Om man vill gå ett steg djupare kan man läsa Kapitel 6: Existentiell tro från boken Existentiell livssyn - kristen tro?. Kapitlet går att läsa fristående. För att begreppet ska ska få full tyngd bör boken läsas i sin helhet.