











|

Personalia.
Om personen bakom
webbplatsen Språk, tro och religion.
[Om bakgrundsbild, webbläsare och
skärmupplösning]
Jag är uppvuxen i en varm frikyrkomiljö i Åhus vid den skånska
ostkusten. I stort sett hela släkten tillhörde fribaptistsamfundet,
ett av de minsta frikyrkosamfunden. Min grundläggande intellektuella träning har jag
fått i denna livligt diskuterande kristna miljö. Jag är näst äldst av fyra syskon.
När jag var tio år döptes jag i ett höstsvalt hav samtidigt som min storebror och
ytterligare sju unga människor. När jag var sexton definierade jag mig som icke-kristen
och icke-troende. Uppbrottet var plågsamt och präglade hela min tonårstid.
Fotbollen, som var något helt utanför och
främmande för denna frireligiösa värld, blev mellan 13 och 16 års ålder en viktig
hjälp att bryta mig loss. Tre år som pojklagsspelare resulterade i två seriesegrar och
en andraplats. Men fotbollen kunde inte sudda ut den grundkänsla av utanförskap som
uppbrottet från min barndoms kristna tro medförde.
Vi bodde hundra meter från utslagsplatsen till
3:e hålet på Kristianstad
GK:s golfbana i Åhus. En generös och orginell golftränare, greenkeeper, allt i allo
och dessutom fantastisk historieberättare, Carl Erik Nordgren, gjorde att jag tog steget
över den då nästan oöverstigliga klassgränsen och började spela golf. Ibland känns
det som att golfen räddade livet på mig i en skör och vacklande tid av mitt unga liv.
Golfen trängde snabbt ut fotbollen som också hade börjat bli problematisk genom sin
speciella gängmentalitet.
När jag i början på 80-talet flyttade från
Södermalm i Stockholm till söderförorten Bagarmossen upptäckte jag en liten
niohålsbana mitt i Nacka friluftsreservat, Björkhagens
GK, med ett vackert knuttimrat klubbhus vid Söderbysjön. Det visade sig vara en
kommunal golfbana (sedan 1995 har klubben övertagit driften) med låg medlemsavgift,
ingen inträdesavgift och en i golfsammanhang ovanligt generös klubbatmosfär. Med fem
minuters cykelväg till denna både trevliga och vackert belägna golfbanan, som dessutom
var hanterlig för min ekonomi, vaknade denna ungdomspassion till liv igen efter tretton
års uppehåll. Jag pendlar idag mellan 10 och 11 i handikapp och har ibland
förhoppningar om att ytterligare en gång i livet bli 'singelhandikappare', dvs komma
under 10.
Far, Bror Olof Persson, född 1917, var
under min barndom predikant, möbelsnickare och under min tonårstid framför allt
ålfiskare. De flesta somrarna under tonåren jobbade jag med ålfisket tillsammans med
far. Även om jag inte blev ålfiskare blev detta min första yrkesidentitet. Ibland känns det
som min enda. Tvillingaboden - namnet både på de bodar som utgör basen för detta
kustfiske med fasta redskap och namnet på det fiskevatten som tillhör - där farfar
fiskat innan far tog över, drivs idag av min yngre bror, Hans-Inge Olofsson. Alla ålfiske mellan Åhus och
Simrishamn har namn; Stockaboden, Furubodaboden, Backaboden, Frisebodaboden, Kongaboden,
Uppsalaboden, Stockholmsboden (!) osv. Far var fullt verksam till till
långt över 80. Å ena sidan med
nätarbeten - 'reja' ålahommor (dvs sy och montera nya ålahommor), 'böda' (laga trasiga
nät) och binda
hängmattor - och å andra sidan med att via inbjudningar åka runt i Skåne som
uppskattad föredragshållare. Hans speciella repetorar var ålfiskets vardag med
diabilder och ett stort register dikter som han kunde utantill. Hans predikantådra
fick under pensionärstiden en ny uttrycksform och en publik som till största delen är utanför den
frikyrkliga världen. Han dog 87 år gammal i början av december
2004.
Mor, Elsie Persson, var
organist och ungdomsledare i församlingen. Trots att hon av sig själv och andra
betraktades som hemmafru under min barndom höll hon ständigt på med olika sorters
extraarbete för att dryga ut familjeekonomin. Hemsömnad, bokföring, virkerska åt ett
modehus, fabriksarbete, kokerska. Mors ihärdiga arbete vid symaskinen, en Singer
trampmaskin, tillhör barndomens trygghetsljud. Hon var en flitig besökare på
biblioteket och hade ständigt böcker på gång. Per Lagerkvist, Olle Hedberg, Vilhelm
Moberg, Maria Lang, Graham Green, Nevil Shute, Agatha Christie, Pearl Buck. På senare år
tillhörde Göran Tunström, Torgny Lindgren, Sara Lidman och Lars Andersson hennes
favoriter. Nobelpristagarna såg hon alltid till att läsa åtminstone en bok av. När jag
gick på gymnasiet läste hon med sin sjuåriga folkskola som grund in ett betyg i
statskunskap på det då nystartade Radiouniversitetet. Hon fick blodad tand och pluggade
vidare med de dispanser som då var ganska lätta att få. Parallellt med studierna
arbetade hon som kokerska på en folkhögskola (Önnestads folhögskolas filial i Furuboda
med speciell inriktning på kurser för svårt handikappade. Furuboda är numera en egen folkhögskola.).
Efterhand som studierna fortskred fick hon alltfler timmar som lärare och allt färre
timmar i köket. Under en tioårsperiod läste hon in tio akademiska betyg. Utöver
statskunskap läste hon psykologi, pedagogik, litteraturvetenskap och religionsvetenskap.
De sista tio åren av sitt yrkesliv var hon enbart lärare. Hon var 65 år när hon dog i
cancer 1985. [PS]
Det mest
anmärkningsvärda i mors studiebedrift gäller den engelska kurslitteratur som
uppenbarade sig när hon skulle läsa in sin första tvåbetygskurs (40 poäng). Det
gällde psykologi och hälften av kurslitteraturen var på engelska. Mor hade aldrig lärt
sig någon engelska, varken i den sjuåriga folkskolan eller genom senare egna
språkstudier. Vad göra? Med en förbluffande målmedvetenhet tog hon sig helt enkelt
igenom kurslitteraturen med hjälp av lexikon. Och klarade dessa psykologitentor med
spets. När det senare ställdes krav på gymnasiekompetens i engelska för att få läsa
vissa kurser på universitetet så kunde hon få intyg på nödvändig språkkompetens
genom att hänvisa till avklarade tentor med engelsk kurslitteratur. På ett
utbildningspolitiskt plan är detta en tankeställare när det gäller vuxenutbildning och
formella krav för tillträde till universitetskurser.
Jag är född 1948 och har tagit den gamla sortens studentexamen på reallinjens
matematiska linje med muntlig sluttentamen och censorer. Tre och ett halvt år i Lund
resulterade i en fil.kand. med psykologi som huvudämne. Det var i början på 70-talet
fortfarande det första steget i den dåvarande psykologutbildningen. Jag blev allt mer
tveksam om jag verkligen ville bli psykolog. Två studieavbrott och jobb som först
mentalskötare en termin och senare en termin som förskolelärare tog inte bort
osäkerheten. Tveksamheten och en flytt till Stockholm på grund av en smärtsam
separation från en kvinna gjorde att jag i ett akut behov av jobb och pengar började
jobba på posten, interntransporten på dåvarande Stockholm Ban. Idag, 30 år senare,
arbetar jag fortfarande på posten, men sedan 1987 på postkontoret Stockholm 5 som är
huvudkontor för Posten Östermalm.
Speciella erfarenheter och ideér och ett allt
starkare inre krav att försöka omsätta dessa ideér i ett konkret projekt som började
göra sig påmint ungefär samtidigt som jag flyttade till Stockholm, var en
bidragande orsak till att tanken på att bli psykolog blev allt mer avlägsen. Postjobbet
tog min kropp i anspråk ett antal timmar om dagen, men 'själ' och tankar var fria.
Hösten 1981 gick jag ner på deltid för att få bättre tid och utrymme för det
tänkande och skrivande som efter två misslyckaden med mitt projekt, alltmer 'gjorde
anspråk på mig'. Ekonomiskt har det inneburit att leva med snäva marginaler. Trots de
under många år helt obefintliga yttre resultaten av dessa skrivarmödor har detta
vägval märkligt nog känts rätt hela tiden och aldrig allvarligt ställts ifråga.
Artikeln "Har kristen tro en framtid?" i Vår
Lösen 1996 är, bortsett från ett par dikter, den första publicerade texten. Att
texterna på denna webbplats är resultatet av detta vägval är kanske onödigt att säga.
När idén om webbplatsen Språk,
tro och religion tog form hösten 1997 gick jag upp på heltid.
Främsta anledningen var att få råd att köpa den datautrustning som
krävdes för att jobba med Internet och en egen hemsida. För
detta var min gamla dator ohjälpligt otillräcklig. Heltidsarbete behövdes
då också
för att fylla i en del hål som snäva ekonomiska marginaler under lång tid har skapat.
Heltidsarbetet förlängdes successivt via förordnanden tre månader i taget. Trots
flera erbjudanden om fast
heltid valde jag under 5 år att hålla fast vid min deltidstjänst för att enkelt kunna gå
tillbaka till deltid om ekonomi och omständigheter plötsligt skulle göra
det möjligt. Så har det inte blivit. Sedan
sommaren 2002 är jag fast anställd på heltid.
Heltidsjobbet har på nytt gjort
det tydligt varför
det var nödvändigt för mig att jobba deltid under den mångåriga process när det som
utgör det bärande tankegodset i webbplatsens texter växte fram genom ett envist och
mödosamt skrivarbete. Tiden och orken att läsa och skriva - och nu också att jobba med denna
webbplats - blir rejält mycket mindre när jag måste försörjningsjobba fyra timmar mer om
dagen. Samtidigt är jag medveten om att det globalt sett är en fantastisk lyx att
jag under
mer än femton år nödtorftigt kunde försörja mig och i många av livets mest
grundläggande avseenden leva gott på basis av ett deltidsjobb. Men det var också
en ständig källa till oro att jag inte riktigt klarade min löpande ekonomi på
enbart deltidslönen. Jag var periodvis tvungen att jaga extratimmar för att klara dom
löpande utgifterna. Och från mitten på 90-talet när Posten AB på allvar
började försöka skära ner
kostnaderna blev det svårare att få extratimmar. Den oron slipper jag som
heltidsarbetande. Samtidigt finns det en viss sorg över att jag inte
har möjlighet att lägga ner mer tid och energi på att läsa och skriva
och fördjupa min kompetens på den tanke- och erfarenhetsdomän som är i
centrum för denna webbplats.
Jag drömmer fortfarande om att jag genom
halvtidsarbete på posten och någon sorts inkomster kring den religions-
och kristendomsproblematik som är i centrum för mitt intresse, genom
skrivande och t.ex. föreläsningar, tillsammans skulle
kunna tjäna ungefär så mycket som en heltidslön som brevbärare innebär.
När det nu hunnit bli september 2003 så finns det fortfarande inget som
talar för en sådan utveckling.
Men man vet aldrig vad framtiden bär i sitt sköte.
Hur som helst är det väldigt stimulerande och
spännande att datateknikens utveckling och Internets existens idag gör det möjligt att
i egen regi, oberoende av tidskrifter och förlag, nå ut i offentligheten med ett så
pass omfångsrikt textmaterial som boken Existentiell livssyn - kristen tro?. Det har varit
- och är - en stor utmaning att försöka få till en fungerande och något sånär
läsvänlig webbplats kring de frågor som under så många år funnits i centrum för
mina tanke- och skrivarmödor.
Ett par andra infallsvinklar till fascinationen
och mödorna i det mångåriga skrivande som utgör grunden för denna
webbplats får man om
man läser Prolog och Bakgrund till denna
webbplats.
Webbplatsen befinner sig i
en ständig utveckling om än sakta. Det finns en hel del idéer, framför
allt några nya temasektioner i stil med Tema
kristologi: Tron på den uppståndne Kristus.
Sensommaren 2001 beviljades
webbplatsen ett tvåårigt driftsbidrag av Religionsvetenskapliga
sällskapet i Stockholm. Det möjliggjorde flyttning av webbplatsen till www.existentiell-tro.net
i oktober 2001. Även om det inte är frågan om mer pengar än att det
mesta går åt till kostnaderna för webbhotell och domännamn så känns
det både som en kvalitetsstämpel och en rejäl uppmuntran för arbetet
med webbplatsen. Driftsbidraget förlängdes för ytterligare ett
år hösten 2003.
Flyttningen till webbhotell har
gett tillgång till mer kvalificerade statistikfunktioner. Även om det
har varit en hel del problem med statistiken så har det gjort mig
medveten om att antalet besökare rejält överstiger det som
förstasidans räknare visar. Grovt sett kan man säga att antalet
besökare på webbplatsen är ca 3,5 ggr fler än det antal som räknaren
på förstasidan visar. Denna högre siffra beror helt enkelt på att
många besökare kommer direkt till någon textsida via sökmotorer eller
länkar och inte klickar vidare till förstasidan. Har man sett
förstasidan vid tidigare besök finns det ingen större anledning att
lägga tid på ett nytt besök.
Dessa statistikuppgifter antyder
att webbplatsen sannolikt har haft mellan 150 000 och 160 000 besökare
sedan starten och fram till juni 2003. Statistiken ger också vid handen att varje besökare
genomsnittligen öppnar 1,9 textsidor. Det känns häftigt att tänka att
kanske bortåt 300 000 sidnedladdningar har gjorts sedan starten. Då hör
det till saken att en del av dessa textsidor är mycket stora. När det
gäller kapitlen i boken Existentiell livssyn - kristen tro? är en
textsida mellan 150 och 200 kb och i utskriven form mellan 20 och 50
sidor.
Som en detalj kan sägas att kapitel
1, "Livssyn, språk och religiositet", har laddats ner runt
8000 ggr när vi nu kommit till slutet av juni 2003.
I samtliga siffror
ingår besöken av sökmotorernas robotar.
När det nu hunnit bli slutet av
juni 2003 är det över fem år sedan webbplatsen Språk,
tro och religion startade. Arbetet som webbredaktör är spännande
och lärorikt. Det innebär mycket arbete. Det är dock betydligt lugnare
nu än under första året när jag utöver ganska krävande
redigeringsarbete med boken också höll på att successivt lära mig
webbredigering från scratch. Jag ser med spänning fram emot
fortsättningen.
Carl Gustaf Olofsson
Stockholm, Bagarmossen, april 1998 - juni 2003.
Prolog till webbplatsen Språk, tro och religion.
Fem teser.

(27.8.1998. Smärre ändringar och ett par nya länkar.)
(25.10.1998. Korrigering av ett par uppgifter.)
(11.4.1999. Ny bakgrundsbild plus ett nytt stycke om mor.)
(3.7.1999. Smärre korrigeringar i texten)
(23.2.2000. Texten har uppdaterats. Bilden här av författaren och
webbredaktören har tillkommit)
(17.11.2001. Texten har uppdaterats.)
(2.9.2002. Texten har uppdaterats)
(26.6.2003. Statistikuppgifterna i slutet har uppdaterats)
"Fribaptistsamfundet grundades 1872
efter att predikanten Helge Åkesson uteslutits från Svenska Baptistsamfundet. Han
predikde bl.a. den subjektiva försoningsläran (d.v.s. Jesus behövde inte offra sitt liv
på korset för att människornas synder ska försonas, Han dog för att bevisa sin
kärlek och så väcka kärlek bland människorna) och att de "eviga" straffen
var tidsbundna."
Citerat från en presentation
av de samfund som 1997 bildade Nybygget. Fribaptistsamfundet upphörde som eget
samfund 1994 då det sammanslogs med Helgelseförbundet. 1997 bildade sedan
Helgelseförbundet/Fribaptistsamfundet tillsammans med Örebromissionen Nybygget.
Den 1 september 2002 bytte Nybygget namn till Evangeliska
frikyrkan. Hur det har gått med
fribaptisternas för svenska förhållanden särpräglade syn på försoningsläran och
'de eviga straffen' i denna process vet jag inte. (tillbaka)

[bakgrundsbild]

[webbplatsens förstasida] [bakgrund] [föredrag] [prolog]
[domännamn och ekonomi] [copyright]
[studiecirklar] [fem
teser]
[senaste nytt]
[debatt och gensvar] [presentation
av webbplatsen]
Har kristen tro en framtid? -
artikel i tidskriften Vår Lösen
Existentiell livssyn -
kristen tro? - bok/titelsida
Budord för en modern tid - ett
diskussionsmaterial
Artiklar/texter
av Carl Gustaf Olofsson
Tema kristologi: Tron på den uppståndne Kristus
Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och
tidskrifter

|