[Tema kristologi: Tron på den uppståndne Kristus]

Diskussionen i artikeln "Kristus är uppstånden!" (Svensk Kyrkotidning, nummer 16/1998, s. 192-198) har omedelbar anknytning till de frågor som tas upp i den nu aktuella debatten. Inläggen kommer därför att redovisas här med uppgifter om skribent, rubrik och tidningsnummer för att den intresserade lätt ska kunna hitta dom och sedan fundera vidare över argument, ståndpunkter och tolkningar visavi de som formuleras i "Kristus är uppstånden!". Svensk Kyrkotidning finns på större bibliotek och kan uppbringas på de flesta pastorsexpeditioner.  

Svensk Kyrkotidning:
www.svenskkyrkotidning.se

Inledande artikel:

Anders Alberius: "Varför dog Jesus på korset?".  Svensk Kyrkotidning, nummer 46/2001 (s. 524-525). Är Jesu död följden av Guds vrede eller människors grymhet? Hur får vi ihop de blodiga krucifixen med en Gud som älskar? Ja, vad handlar den kristna försoningen om? Dessa angelägna frågor ställs av Anders Alberius, generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet, Uppsala. Han uppmanar till ett öppet samtal om den kristna trons grund. (Kursiv - ingress i Svensk Kyrkotidning)

Jag tar mig också friheten att citera Alberius inledning:

"Det klassiska kristna, för att inte säga lutherska, svaret på frågan är att Jesus dog för våra synders skull. Det var han som dog istället för oss. Det är det saliga bytet. Försoningsteologin säger att han tog på sig straffet vi var värda för att vi skulle frälsas. I korsets tecken finns liv, förlåtelse och salighet. 
     Men är detta sätt att förkunna om Jesu kors och död som ger de människor kyrkan vänder sig till idag en förtröstan om trons barnaskap hos Gud och sin hemortsrätt i himmelen? Ser man sig själv som i behov av förlåtelse och upprättelse? Ser man Gud som en som behöver ett blodigt offer för att förlåta? säger det fromma språket om t.ex. "Guds rena Lamm oskyldigt på korset för oss slaktat" något meningsfullt? Hur uttrycker vi idag det som är den kristna trons kärna; Varför Jesus kom och varför han dog och hur det har med oss att göra?"

Debatt:

Bo Linnros: "Guds annorlunda agenda". Svensk Kyrkotidning, nummer 5/2002 (s. 40). Prästen Bo Linnros, komminister i Linköpings stift, ger här uttryck för vikten av av att ständigt reflektera kring den kristna försoningsläran. Han berör det nödvändiga i att tala om dessa centrala frågor, även om man själv har svårt att intellektuellt greppa och förstå. Lösningen, menar Linnros, ligger bl.a. i att göra detta på ett ödmjukt och ärligt sätt. (Kursiv - del av ingressen i Svensk Kyrkotidning)

Torbjörn Werner: "Vid Jesu hand". Svensk Kyrkotidning, nummer 5/2002 (s. 41-42). Prästen Torbjörn Werner, verksam som komminister i Karlskrona, Lunds stift bidrar även han till samtalet om den kristna försoningen. Han uppmärksammar bl.a. att församlingars byggnadskommittéer ofta vid valet av kyrklig konst gärna föredrar mer "positiva" Kristusframställningar. Däremot förefaller konstnärer vara benägna att särskilt stanna vid och uttolka Jesu lidande och död. I ljuset av det sedan 2001 ändrade världsläget, får detta ännu större aktualitet. (Kursiv - ingressen i Svensk Kyrkotidning).

Hans Leander: "De duktigas show eller uttryck för Guds kärlek". Svensk Kyrkotidning, nummer 6/2002 (s. 59-62). Hans Leander, TK, prästkandidat och aktiv i plogbillsrörelsen, Göteborg, hävdar i denna artikel, utifrån sin tolkning av Paulus, att den kristna kristna guden inte önskade offret. Därför får också offret en radikal betydelse. (Kursiv - del av ingressen i Svensk Kyrkotidning).

Kjell-Arne Oredsson: "Om korsets tolkning och nutida giltighet". Svensk Kyrkotidning, nummer 6/2002 (s. 63-64). Varje generation behöver återerövra och tolka centrala frågeställningar och trosuppfattningar. Det nu pågående samtalet, i Svensk Kyrkotidning om innebörden av Jesu död på korset, är ett uttryck för detta. Kyrkoherde em. Kjell-Arne Oredsson, Kalmar (Växjö stift) bidrar med några tillbakablickar i frågan om betydelsen av den kristna försoningstanken. Vad har sagts förut i den svenska debatten? Vad kan det betyda för oss idag? Samtalet går vidare. (Kursiv - ingressen i Svensk Kyrkotidning).

[bakgrundsbild]