Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson Bakgrund:
Ulla Karlsson, präst i Aspeboda
församling, har skrivit ett debattinlägg med rubriken "Ta
bort talet om skuld och skam och slaktade lamm" på Kyrkans
Tidnings webbplats. Inlägget publicerades den 24 mars 2011 och är inte
publicerat i papperstidningen. Inlägget har väckt en storm av
kommentarer. Klockan 21.30 exakt en vecka efter publiceringen var det
106 kommentarer. En del långa, de flesta korta. De längsta har varit
strax under 2500 tecken. Lätt förfärad av den hårda, självgoda och
nedlåtande tonen i de flesta inläggen och inget försvar så kände
jag mig manad att skriva några ord. Jag skrev på som om jag också
skulle ha tillgång till 2500 tecken. Men icke! Hur jag än bär mig åt
så får jag inte in mer än 500 tecken i min kommentar. Därför
publicerar jag den här och lägger en länk i
kommentarsdelen.
Till försvar för prästen Ulla Karlsson mot alla självgoda och självsäkra uttolkare av kristen tro. Modigt, modigt Ulla Karlsson! Tyvärr kommer du nog att få uppleva att de prästkollegor, teologer och biskopar som ligger nära dig i grundsyn håller tyst och låtsas som om det regnar nu när det inomkyrkliga drevet har gått igång. Om man på något sätt skulle försvara dig får dom på sig samma skit som du och det vill man ju inte. Det är många som är väldigt säkra om vad sann kristen tro är. Jag blir lätt förfärad när jag kollar igenom kommentarerna. 106 kommentarer torsdagkväll kl 21.30. I stort sett alla kommentarerna är avfärdande, självsäkra, fyrkantiga, nedlåtande. Ett undandantag är formulerat av en "utanförstående", som hon själv definierar det, Anitha Karlsson (29.3. - 17:37), som blivit upprörd av tonen i kommentarerna. Många, de flesta, av de hårda, avfärdande omdömena om dig och din debattext är undertecknade med endast förnamn eller signatur. Fegt! Fegt! Hur kan man tala om så stora och viktiga saker med sådan kraft och självsäkerhet utan att visa sitt ansikte?? Det man inte vågar och kan säga ansikte mot ansikte eller undertecknat med sitt fullständiga namn är för mig bara uppblåsta, självgoda feghetsord! Man kan inte samtala om allvarliga och viktiga saker med en heltäckande anonymitetsslöja för ansiktet. Som stöd till dig Ulla Karlsson för att våga fundera vidare trots alla hårda ord och kanske också något lite stödja din offentliga röst, men också som näring för de som eventuellt på allvar vill reflektera vidare över de frågor du rör vid i ditt debattinlägg kan jag rekommendera främst två artiklar: "Har kristen tro en framtid?" (tidskriften Vår Lösen, 1996) och "Kristus är uppstånden!" (Svensk Kyrkotidning 1998). Dom har en del år på nacken, men är lika aktuella nu som när dom skrevs. En kortare och färskare text, 2011, har rubriken "Kunskapsfråga och vision". Den sista knyter inte an direkt till kristen tro och tradition, men jag har länge uppfattat denna kunskapsfråga som något av kristendomens hjärterot. Men jag har sedan ett tag allvarligt börjat tvivla, och tvivlar än mer efter alla dessa självsäkra kommentarer om den bärande grunden i kristen tro. Vad säger Tomas Ekstrand, Uppsalateolog som bekymrat har kritiserat dig (kommentar 26.3 - 13.34). Som disputerad teolog bör han ju ha lite mer perspektiv på frågorna än hans tunna mästrande inlägg ger vid handen. Samtliga texter, skrivna av undertecknad, finns på Internet och kan googlas utifrån rubriken. Ett lite annorlunda stöd kan du få genom att läsa en intervju med Krister Stendahl som hamnade i blåsväder 1987 under sin biskopstid i Stockholm. Intervjun gjordes i Kyrkans Tidning nr 7/2002. Tänk vidare! Skriv vidare! Tystna inte! Carl Gustaf Olofsson |
PS. KRITIK
AV DEBATTUPPLÄGGET PÅ KYRKANS TIDNING.
Språk, tro och religion
- webbplatsens förstasidan Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson
|