[Språk, tro och religion - www.existentiell-tro.net]
Personalia. Om personen bakom
När jag i början på 80-talet flyttade från Södermalm i Stockholm till söderförorten Bagarmossen upptäckte jag en liten niohålsbana mitt i Nacka friluftsreservat, Björkhagens GK, med ett vackert knuttimrat klubbhus vid Söderbysjön. Det visade sig vara en kommunal golfbana (sedan 1995 har klubben övertagit driften) med låg medlemsavgift, ingen inträdesavgift och en i golfsammanhang ovanligt generös klubbatmosfär. Med fem minuters cykelväg till denna både trevliga och vackert belägna golfbanan, som dessutom var hanterlig för min ekonomi, vaknade denna ungdomspassion till liv igen efter tretton års uppehåll. Jag pendlar idag mellan 12 och 13 i handikapp och har ibland förhoppningar om att ytterligare en gång i livet bli 'singelhandikappare', dvs komma under 10. Åren 2000 till hösten 2007 har jag bidragit till klubbens verksamhet som huvudansvarig för klubbens hemsida. Far, Bror Olof Persson, född 1917, var under min barndom predikant, möbelsnickare och under min tonårstid framför allt ålfiskare. De flesta somrarna under tonåren jobbade jag med ålfisket tillsammans med far. Även om jag inte blev ålfiskare blev detta min första yrkesidentitet. Ibland känns det som min enda. Tvillingaboden - namnet både på de bodar som utgör basen för detta kustfiske med fasta redskap och namnet på det fiskevatten som tillhör - där farfar fiskat |
| innan far tog över, drivs idag av min yngre bror, Hans-Inge Olofsson. Alla ålfiske mellan Åhus och
Simrishamn har namn; Stockaboden, Furubodaboden, Backaboden, Frisebodaboden, Kongaboden,
Uppsalaboden, Stockholmsboden (!) osv. Far var fullt verksam till till
långt över 80. Å ena sidan med
nätarbeten - 'reja' ålahommor (dvs sy och montera nya ålahommor), 'böda' (laga trasiga
nät) och binda
hängmattor - och å andra sidan med att via inbjudningar åka runt i Skåne som
uppskattad föredragshållare. Hans speciella repetoar var ålfiskets vardag med
diabilder och ett stort register dikter som han kunde utantill. Hans predikantådra
fick under pensionärstiden en ny uttrycksform och en publik som till största delen
var utanför den
frikyrkliga världen. Han dog 87 år gammal i början av december
2004.
Mor, Elsie
Persson, var
organist och ungdomsledare i församlingen. Trots att hon av sig själv och andra
betraktades som hemmafru under min barndom höll hon ständigt på med olika sorters
extraarbete för att dryga ut familjeekonomin. Hemsömnad, bokföring, virkerska åt ett
modehus, fabriksarbete, kokerska. Mors ihärdiga arbete vid symaskinen, en Singer
trampmaskin, tillhör barndomens trygghetsljud. Hon var en flitig besökare på
biblioteket och hade ständigt böcker på gång. Per Lagerkvist, Olle Hedberg, Vilhelm
Moberg, Maria Lang, Graham Green, Nevil Shute, Agatha Christie, Pearl Buck. På senare år
tillhörde Göran Tunström, Torgny Lindgren, Sara Lidman och Lars Andersson hennes
favoriter. Nobelpristagarna såg hon alltid till att läsa åtminstone en bok av. När jag
gick på gymnasiet läste hon med sin sjuåriga folkskola som grund in ett betyg i
statskunskap på det då nystartade Radiouniversitetet. Hon fick blodad tand och pluggade
vidare med de dispanser som då var ganska lätta att få. Parallellt med studierna
arbetade hon som kokerska på en folkhögskola (Önnestads folhögskolas filial i Furuboda
med speciell inriktning på kurser för svårt handikappade. Furuboda är numera en egen folkhögskola.).
Efterhand som studierna fortskred fick hon alltfler timmar som lärare och allt färre
timmar i köket. Under en tioårsperiod läste hon in tio akademiska betyg. Utöver
statskunskap läste hon psykologi, pedagogik, litteraturvetenskap och religionsvetenskap.
De sista tio åren av sitt yrkesliv var hon enbart lärare. Hon var 65 år när hon dog i
cancer 1985. [PS] Jag är född 1948 och har tagit den gamla sortens studentexamen på reallinjens matematiska linje med muntlig sluttentamen och censorer. Tre och ett halvt år i Lund resulterade i en fil.kand. med psykologi som huvudämne. Det var i början på 70-talet fortfarande det första steget i den dåvarande psykologutbildningen. Jag blev allt mer tveksam om jag verkligen ville bli psykolog. Två studieavbrott och jobb som först mentalskötare en termin och senare en termin som förskolelärare tog inte bort osäkerheten. Tveksamheten och en flytt till Stockholm vintern 1973 på grund av en smärtsam separation från en kvinna gjorde att jag i ett akut behov av jobb och pengar började jobba på posten, interntransporten på dåvarande Stockholm Ban. Idag, 32 år senare, arbetar jag fortfarande på posten, men sedan 1987 på postkontoret Stockholm 5 som är huvudkontor för Posten Östermalm. Speciella erfarenheter och ideér och ett allt starkare inre krav att försöka omsätta dessa ideér i ett konkret projekt som började göra sig påmint ungefär samtidigt som jag flyttade till Stockholm, var en bidragande orsak till att tanken på att bli psykolog blev allt mer avlägsen. Postjobbet tog min kropp i anspråk ett antal timmar om dagen, men 'själ' och tankar var fria. Hösten 1981 gick jag ner på deltid för att få bättre tid och utrymme för det tänkande och skrivande som efter två misslyckaden med mitt projekt, alltmer 'gjorde anspråk på mig'. Ekonomiskt har det inneburit att leva med snäva marginaler. Trots de under många år helt obefintliga yttre resultaten av dessa skrivarmödor har detta vägval märkligt nog känts rätt hela tiden och aldrig allvarligt ställts ifråga. Artikeln "Har kristen tro en framtid?" i Vår Lösen 1996 är, bortsett från ett par dikter, den första publicerade texten. Att texterna på denna webbplats är resultatet av detta vägval är kanske onödigt att säga. När idén om webbplatsen Språk, tro och religion tog form hösten 1997 gick jag upp på heltid. Främsta anledningen var att få råd att köpa den datautrustning som krävdes för att jobba med Internet och en egen hemsida. För detta var min gamla dator ohjälpligt otillräcklig. Heltidsarbete behövdes då också för att fylla i en del hål som snäva ekonomiska marginaler under lång tid har skapat. Heltidsarbetet förlängdes successivt via förordnanden tre månader i taget. Trots flera erbjudanden om fast heltid valde jag under 5 år att hålla fast vid min deltidstjänst för att enkelt kunna gå tillbaka till deltid om ekonomi och omständigheter plötsligt skulle göra det möjligt. Så har det inte blivit. Sedan sommaren 2002 är jag fast anställd på heltid. Heltidsjobbet har på nytt gjort det tydligt varför det var nödvändigt för mig att jobba deltid under den mångåriga process när det som utgör det bärande tankegodset i webbplatsens texter växte fram genom ett envist och mödosamt skrivarbete. Tiden och orken att läsa och skriva - och nu också att jobba med denna webbplats - blir rejält mycket mindre när jag måste försörjningsjobba fyra timmar mer om dagen. Samtidigt är jag medveten om att det globalt sett är en fantastisk lyx att jag under mer än femton år nödtorftigt kunde försörja mig och i många av livets mest grundläggande avseenden leva gott på basis av ett deltidsjobb. Men det var också en ständig källa till oro att jag inte riktigt klarade min löpande ekonomi på enbart deltidslönen. Jag var periodvis tvungen att jaga extratimmar för att klara dom löpande utgifterna. Och från mitten på 90-talet när Posten AB på allvar började försöka skära ner kostnaderna blev det svårare att få extratimmar. Den oron slipper jag som heltidsarbetande. Samtidigt finns det en viss sorg över att jag inte har möjlighet att lägga ner mer tid och energi på att läsa och skriva och fördjupa min kompetens på den tanke- och erfarenhetsdomän som är i centrum för denna webbplats. Jag drömde länge om att jag genom
halvtidsarbete på posten och någon sorts inkomster genom
skrivande och t.ex. föreläsningar kring den religions-
och kristendomsproblematik som är i centrum för mitt intresse, tillsammans skulle
kunna tjäna ungefär så mycket som en heltidslön som brevbärare innebär.
När det nu hunnit bli hösten 2007 och nedräkningen till pensionen har
börjat så kan jag bara konstatera att så har det inte blivit. Dessa
drömmar har med ett ömsint leende
successivt lagts på hyllan.
Sensommaren 2001 beviljades
webbplatsen ett tvåårigt driftsbidrag av Religionsvetenskapliga
sällskapet i Stockholm. Det möjliggjorde flyttning av webbplatsen till www.existentiell-tro.net
i oktober 2001. Driftsbidraget känns både som en kvalitetsstämpel och en rejäl uppmuntran för arbetet
med webbplatsen. Driftsbidraget har förlängts successivt fram till hösten 2007.
Av olika skäl har jag bestämt att inte söka förlängning.
Religionsvetenskapliga sällskapet ska ha stor tack för bidraget under
dessa sex år. Det har varit väldigt värdefullt. Flyttningen till webbhotell har
gett tillgång till mer kvalificerade statistikfunktioner. Även om det
har varit en hel del problem med statistiken så har det gjort mig
medveten om att antalet besökare rejält överstiger det som
förstasidans räknare visar. Se
statistik för 2004, 2005 och 2006! Grovt sett kan man säga att antalet
besökare på webbplatsen är ca 5 ggr fler än det antal som räknaren
på förstasidan visar. Denna högre siffra beror helt enkelt på att
många besökare kommer direkt till någon textsida via sökmotorer eller
länkar och inte klickar vidare till förstasidan. Har man sett
förstasidan vid tidigare besök finns det ingen större anledning att
lägga tid på ett nytt besök. Som en följd av webbplatsens existens kan vem som hitta texter av min hand och i bästa fall bli positivt berörd. Under 2005 medförde det att jag två gånger inbjudits att predika i Johannes kyrka i Stockholm. Det i sin tur medförde ett tips till Samtal pågår i Sveriges Radio P1 - och min medverkan vecka 9 (27 februari) 2006. När det nu hunnit bli slutet av november 2007 är det lite mer än nio och ett halvt år sedan webbplatsen Språk, tro och religion startade. Arbetet med webbplatsen har varit och spännande och lärorikt. Det är dock betydligt lugnare nu än under första året när jag utöver ganska krävande redigeringsarbete med boken också höll på att lära mig webbredigering från scratch. Jag har börjat nedräkningen till avtalspensionen som brevbärare sommaren 2008. Jag tillhör den privilegierade grupp som får avtalspension vid fyllda 60. Samtidigt håller jag på att starta en ny verksamhet för att förhoppningsvis kunna dryga ut pensionen. Trä- och hantverkarsjälen som fått stryka på foten för postjobb för brödfödan och den filosofisk-teologiska sida som denna webbplats är ett uttryck för, har de senaste åren fått utrymme att börja blomma upp. Den professionella sidan har fått sitt första uttryck i firman Buggemåla Specialsågat som registrerades hösten 2006. Specialiteten är hängrännor och taknockar i trä som är sågade i ett stycke som stora hörnlister. Till det kommer parallell- eller kilsågade plank och brädor av varierande bredd (upp till 35 cm) till golv, ytterpanel och innertak till gamla hus.
Carl Gustaf Olofsson
|