Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson
Gustafs
videoblogg
Kunskapsfråga
och vision
Ansvar
och flykt. Om synd och nåd bortom det materiella och det övernaturliga.
(Föreläsning oktober 2017.)
Bakgrund:
Nedanstående artikel är en 1000 tecken längre förlaga till
den debattartikel som publicerades
i Östra Småland den 31 oktober 2017 (som blogg
Nr 94 några dagar senare). Den 31 oktober 1517 spikade Martin
Luther enligt legenden upp sina 95 teser på slottskyrkan i Wittenberg.
Denna artikelvariant refuserades snabbt och vänligt av DN Debatt i
mitten på september. Jag var väl medveten om att chanserna var
väldigt små. Även nedkortad med 1000 tecken så var artikeln i den
absolut övre gränsen för Östra Smålands debattsida. Den mest
märkbara skillnaden är att artikelns första och sista stycke inte
finns med i den artikel som skickades in till Östra Småland.
Gudlöst om kyrkan,
reformationen
och mänsklighetens framtid.
Carl Gustaf
Olofsson
Jag tror inte på Gud och ett liv efter döden. Men djupt präglad av en kristen uppväxt leker jag ofta med tanken att något viktigt och omvälvande hände som ledde till kristendomens födelse. Var de tidigaste kristna församlingarna i all sin ofullkomlighet kanske till och med en banbrytande social uppfinning? Behöver något liknande återuppfinnas i en uttalad sekulär form?
Gåtfull brytpunkt.
Det tycks ovedersägligt att den gåtfulla brytpunkt i makro- och mikrokosmos vi utgör som människor bär på möjligheten att bli alltmer förnuftiga, medkännande, samarbetande och ansvarigt delaktiga i väldens väl och ve. Det går inte heller att förneka att denna medvetna, självreflekterande varelse, medveten om sin dödlighet och livets utsatthet, också har en fantastisk potential till kreativitet i form av lek, dans, musik, måla, dra historier, händernas arbete och att lösa svåra problem.
Motsatsen är lika viktig: som människor rymmer vi också möjligheten till egocentrisk blindhet, hat, tyst feghet, brutal hänsynslöshet, hämndlystnad, girighet.
Vår gemensamma kunskapsresa de senaste århundradena är hisnande. Men också skrämmande genom att vårt handhavande av kunskap och industriell teknik lett fram till att det idag finns allvarliga hot mot livsbetingelserna på jorden.
Från det existentiella perspektiv jag gör mig till tolk för ökar förutsättningarna för att uppleva mening och hemhörighet i tillvaron när vi aktivt bejakar vår positiva, konstruktiva potential och medvetet försöker hålla våra mörka möjligheter i schack. Detta oberoende av om vi tror på någon högre makt eller ej. När dessa erfarenheter stärks ökar i sin tur vår benägenhet att ta ansvar för det gemensamma och bidra med vår skärva till att skapa ett bättre samhälle och, i vår tid, till att engagera oss i de alltmer påträngande globala överlevnadsfrågorna.
Att dessa kvaliteter kan bli så starka att de ibland kan få människor att våga utmana mera näraliggande behov av tillhörighet och materiell trygghet – och ibland till och med riskera livet, är märkligt och gåtfullt.
Att bli behandlad med förakt och nedlåtenhet – i arbete såväl som i nära relationer - kan nagla fast oss vid en mörk känslovärld. Om denna sida tar över kan den förgifta såväl det egna livet som närståendes. Det medför ofta en ökad beredvillighet att underblåsa hat, misstro, våld etc i såväl det personliga livet som på samhällsscenen.
Tankelek om den tidiga kristendomen.
Med detta perspektiv på människans dubbelhet kan vi leka med tanken att de tidiga kristna församlingarna – med gudstjänst, kristusberättelser, nattvard, dop (då vuxendop), riter för syndernas förlåtelse – fungerade som ett kraftfullt stöd för att aktivt bejaka den godartade sidan av våra dubbla möjligheter. Till detta kom föreställningen om moralisk likhet. Oavsett börd, etnicitet och kön var alla lika inför den ende guden. Några har kallat denna radikala jämlikhetstanke för en moralisk jordbävning.
Att medvetet bejaka de godartade sidorna medförde i sin tur att upplevelserna av hopp, mening och livsglädje fördjupades hos de flesta av dess medlemmar. Dessa erfarenheter, ibland omvälvande, ville man dela med sig av. Det ligger i dess natur. En given följd var att man såg för sig en framtid där denna positiva livsprocess hade fått övertaget hos alla människor och präglade världen. ”Gå ut och gör hela välden till mina lärjungar!” blev den självklara uppgiften.
Dåtidens tolkningsnycklar för dessa erfarenheter var en personligt handlande Gud, den uppståndne Kristus, Fadern, Sonen och Den helige Ande, den yttersta domen, Kristi återkomst. Idag vet vi att dessa tolkningsnycklar inte behövs för denna existentiella sida av kristen tro.
Reformationen - en förnyad
existentiell impuls?
Den 31 oktober 1517 spikade Martin Luther upp sina 95 teser i Wittenberg och utmanade påvens och den katolska kyrkans makt. Genom den då nya tryckkonsten spreds de som en löpeld genom Europa. 2017 är det 500-årsjubileum av denna händelse som blev startskottet för reformationen. Detta firas av Svenska Kyrkan och hela det lutherska världssamfundet. Det uppmärksammade mötet mellan påven och vår ärkebiskop i Lunds domkyrka förra hösten var inledningen på detta jubileumsår.
Den existentiella sida i kristendomen som antytts fick enligt denna tankelek en förnyad impuls genom reformationen och dess två huvudgrenar – lutheraner och kalvinister. Detta förstärkte den historiska och personliga mentalitetsprocess som handlade om utvecklingen av en myndig, ansvarig individ som efterhand blir grunden för demokratins framväxt. Denna existentiella sida förstärktes sedan genom pietismen på 1700-talet och genom frikyrkorörelsen på 1800-talet. Detta skedde dock fortfarande inom den traditionella ram där man var övertygade om att tron på Gud, Guds människoblivande i Kristus, Jesu uppståndelse var grunden för de positiva erfarenheter man var så starkt berörda av.
Den sekulära förlängningen av denna existentiella impuls från kristendomen, påverkad av det via den muslimska världen återupptäckta grekiska antika tänkandet, ser vi sedan i upplysningen, utvecklingen av den vetenskapliga metoden och det tänkande som blir grunden för såväl den amerikanska självständighetsförklaringen som den franska revolutionen. Demokratirörelsen, arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, filosofin, humaniora, samhällsvetenskaperna och olika former av organiserat ansvarstagande för det gemensamma plus den moderna kulturens film, litteratur, konst – inte minst barnkulturen - etc har i vår tid hållit liv i och vidareutvecklat denna existentiella sida i dess grundläggande sekulära form.
Behövs något radikalt nytt?
Den diskuterade problematiken är inte specifikt kristen. Den väcker däremot en övergripande fråga!
Skulle det göra skillnad i den samtida globala kulturen med väl synliga sociala strukturer vars enda uppgift är att stödja människor att medvetet bejaka sina positiva, godartade möjligheter och hålla den mörka sidan i schack? Och detta utan falla tillbaka på några övernaturliga föreställningar. Skulle de kunna bidra till att stödja utvecklingen av det mod, kreativitet och engagemang hos många människor som behövs för att möta de jättelika globala utmaningar vi står inför om mänskligheten ska ha en framtid?
Vad gäller frågan om människans dubbelhet och betydelsen av tydligt stöd för vår konstruktiva sida är det möjligt att föra en kreativ, kritisk dialog mellan olika religioner, livsåskådningar, ideologier och kunskapsområden. Bilden av engagerade samtal kring detta är vacker och hoppfull i en orolig och oroväckande tid!
Carl Gustaf Olofsson
Ateistisk frilansteolog med rötter i den svenska baptiströrelsen,
ansvarig för webbplatsen ”Språk, tro och religion”
medlem i såväl Humanisterna som Svenska kyrkan.
|