Jag ser i deras beskrivningar inte ett spår av den upphöjda gudom som vi under så lång tid har målat upp i våra kyrkor. Där har Jesu gudomlighet varit det väsentliga. Att Gud sände sin son för att försona världen med sig själv. Jesu gudomlighet var en nödvändighet för att hans död skulle kunna medföra frälsning för en hel mänsklighet. Vi har framhållit skillnaderna mellan oss människor och Gud. Att Gud är så mycket renare, högre, mäktigare och kärleksfullare än vad vi människor någonsin skulle kunna begripa. Gud har varit en gåtfull och upphöjd härskare för vilkas beslut och nycker vi ödmjukt böjt oss. Gud har över huvud taget framställts som allt det som vi människor inte är. Men här håller saker på att förändras.

Många av oss är inte längre hjälpta av dessa föreställningar. Vi finner inget stöd i våra liv och vår vardag av en sådan upphöjd gudsföreställning. Istället är det den mänskliga sidan hos Jesus som lockar och hjälper oss. Jesu mänsklighet verkar vara det vi vill och kan ta till oss. Detta enkla att om Gud skulle komma hit igen skulle Gud inte vara märklig och kanske inte ens utföra några under. Det extravaganta verkar inte locka. Istället hjälper det att veta att han skrattade, grät, blev arg, tyckte om att ha roligt bland vänner, att han brydde sig om de små och utsatta och kämpade mot överhet och förtryck. Förmodligen skulle dock Gud även nästa gång vara man eftersom folk fortfarande lyssnar mer på en man, insåg ungdomarna. Men en mycket vanlig man som lever under samma förhållanden som vi. Ungdomarna gillar också hans budskap att vi ska älska varandra och oss själva och att ordet förlåt är viktigt. Och ungdomar som kommer till kyrkans sammanhang gör det för att känna gemenskap med varandra och med Gud.

Så här ungefär såg bilden ut som ungdomarna gav. Jag blir glad av den. Den känns frisk, trolig och jordnära. Den förmedlar också en ganska hoppfull bild av det mänskliga. Att vi i oss själva har förmåga att ta ansvar och älska. Att det vi kan göra och vara som människor räcker långt för att forma en skaplig tillvaro för oss alla. Ändå fortsätter vi att förkunna frälsning från synd och död, syndernas förlåtelse och Jesus upphöjda gudomlighet. Jag tror att de är få som idag känner tröst och vägledning av en sådan förkunnelse.