Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Hammardebatten 2003
Artiklar publicerade på Språk, tro och religion

Insändare - inskickat till Synpunkt på Svenska Dagbladet, men ej publicerad. 

Bakgrunden till insändaren är en nyhetsartikel i Svenska Dagbladet med rubriken "Hammars tvivel upprör" måndagen den 10 februari. I anslutning till artikeln fanns några korta intervjuer med gudstjänstbesökare i S:t Clara kyrka efter söndagens gudstjänst. Insändaren är ett svar på den retoriska fråga som en kvinna formulerar. Den sändes in till Synpunkt, SvD:s insändarsida, men har inte publicerats när det nu gått två veckor. En bidragande anledning kan ha varit att jag inte hade kollat reglerna för längd. Den är lite för lång även för den 'långa' formen som de tar in en insändare om dagen. Insändaren är webbpublicerad här på Språk, tro och religion den 24.2.2003. 

[tillbaka]

Vad finns då kvar av den kristna tron?

Carl Gustaf Olofsson

I ANSLUTNING TILL NYHETSARTIKELN ”Hammars tvivel upprör” i Svenska Dagbladet måndagen den 10 februari finns några korta intervjuer. En person säger bland annat: ”Om vi inte kan tro på att han föddes av en jungfru, kan vi då tro på att han uppstod från de döda? Om det inte heller är så viktigt, vad finns kvar av den kristna tron då? Vill jag tro på den Jesus som gör under eller på den som säger en massa kloka saker?”
     Vad finns kvar av den kristna tron då? Jag kan bara säga: Väldigt mycket! Det var först efter att jag sedan många år självklart betraktat mig som icke-kristen - bl.a därför att jag varken trodde på jungfrufödseln eller att Jesus skulle ha uppstått kroppsligen från döden - som hela arvet av kristna berättelser och talesätt började leva. Det paradoxala var att det var just icke-tron vad gällde dessa och ett antal andra traditionella trosföreställningar som var förutsättningen. När passionsdramat plötsligt på ett omskakande sätt började tala i det innersta djupet av min existens gick det inte längre att definiera mig som icke-kristen. Jag var kristen vad sedan än påve, präster, biskopar och frikyrkoföräldrar skulle ha att säga om saken. Det är i detta sammanhang inte heller oviktigt att jag nog måste betraktas som betydligt radikalare än KG Hammar när det gäller vad som kan lämnas därhän av traditionella föreställningar. Genom sina ståndpunkter kring Bibel och kristen tro skapar KG Hammar däremot öppningar mot den typ av existentiell kristendom som jag får sägas står för. Det är utomordentligt viktigt. Jag tror att det är nödvändigt för att kyrkan ska kunna bära sin kallelse in i framtiden. 

ATT DET UPPENBARLIGEN finns en hel del kristna som tycker att KG Hammar ska avgå (flera insändare i Kyrkans Tidning och en replik på SvD Brännpunkt) och att det kommit in flera anmälningar mot honom till Svenska kyrkans ansvarsnämnd för att han bryter mot kyrkans bekännelser gör mig både ledsen och arg. Det är en sorts makt- och hegemonikrav. Det är också ett sätt att skrämma alla de mera existentiellt kristna som ännu inte riktigt hittat de bärande orden till tystnad. Och detta än mer om man råkar vara präst. Önskar man ett tystnadens landskap kring innebörden i kristen tro ska man göra just så. Det är också ett effektivt sätt att tydliggöra för det stora flertalet svenskar att deras mest angelägna livsfrågor inte hör hemma i kyrkan.
      Vad finns det kvar av den kristna tron då? För den som vill få en bild av hur väldigt mycket som finns kvar rekommenderar jag artikeln "Kristus är uppstånden!". Den publicerades i Svenska Kyrkotidning nr 16/1998 och finns utlagd på Internet. Den Jesus- och Kristussyn som kommer fram i artikeln handlar varken om en Jesus som "gör under" eller en som ”säger en massa kloka saker”. Det är något oändligt mycket större och angelägnare.