Om två förhållningssätt till det erotiska samspelet

Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson
Kärlek, erotik och karezza

Länk till webbplatsens förstasida Gensvar på Idagartikeln
"Tre erfarna kvinnor om erotik".
Svenska Dagbladet, 16.10.2002.

Om två förhållningssätt till
det erotiska samspelet:

ett orgasminriktat och ett med fokus på
mänskligt möte i lustens landskap.

Carl Gustaf Olofsson

Gensvaret publicerades med några smärre strykningar i två delar på Idagsidan i Svenska Dagbladet den 14 november 2002. Del I: "Tyst om djup erotik". Del II: "Erotiskt lustmöte - utan orgasm". Här är det publicerat obrutet i sin helhet. (webbpublicering 4.11.2003)

INTERVJUN "TRE ERFARNA KVINNOR OM EROTIK" på Idagsidan gjorde mig väldigt glad. Ett samtal om erotikens rymder och djup - och svårigheter - behövs i det offentliga. Alltför mycket kring vår lust och sexualitet domineras av en sorts självupptagen ytlighet som ofta vetter mot det tekniska (bästa samlagsställningarna etc) och det pornografiska. Jag tycker det är modigt och underbart med dessa tre kvinnor som står för att de vet något viktigt om det erotiska livet som oftast förblir osynligt och ordlöst i vår 'sexuellt frigjorda' kultur - och som vill försöka förmedla detta och skapa dialog. Tack!!
Jag är man och fyller snart 55. Att erövra min sexualitet och hitta fram till en alltmer orädd närvaro i lusten tillsammans med en älskad människa, har varit en lång och skör process. För varje steg har jag också blivit medveten om tystnaden i vår kultur kring vad som kan kallas erotikens djupdimension. Det gäller frågorna om vad som fördjupar vår förmåga till ömsesidig närvaro med varandra i lustens landskap - och vad som kan få erotiken att urholkas till vad som skulle kunna kallas en ömsesidig onani med varandras kroppar. Och där det erotiska samspelet kan övergå i manipulation, makt och utnyttjande.

SEDAN LITE MER ÄN TVÅ ÅR lever jag i en ny relation med en jämnårig kvinna. Dessförinnan hade vi båda levt ensamma under flera år. Det har blivit en spännande och bitvis hisnande upptäcktsfärd där nya och viktiga pusselbitar om erotikens villkor och möjligheter har fallit på plats.
Jag har sedan många år varit övertygad om att vi kan utveckla och odla två olika grundhållningar till vår sexualitet och det erotiska samspelet; en inriktad på kroppens njutning, den egna och partnerns och en inriktad på ett mänskligt möte i lustens landskap. Om vi lägger tonvikten vid kroppens njutning blir den viktigaste erotiska frågan hur vi ska utveckla och förstärka njutningen för oss själva och vår partner. Hur jag och min partner når fram till allt häftigare orgasmer blir något av den springande punkten i det erotiska samspelet. Denna syn har helt dominerat den så kallade sexuella frigörelsen under de senaste 35 åren. Den sätter den sexuella tekniken i förgrunden. Vi kan vara egoistiska och inriktade på den egna njutningen eller lyhörda och duktiga älskare/älskarinnor som är bra på att ge partnern häftiga orgasmer.
När man på allvar har börjat upptäcka den erotik som handlar om möte och intensiv närvaro med varandra i lustens landskap - och har börjat få ord för det – framstår det traditionella orgasminriktade perspektivet som tunt och kanske själlöst. Åtminstone om det får dominera och bestämma ramarna.

JAG GISSAR ATT MÅNGA HAR erfarit benådade stunder av vad som skulle kunna kallas lustvarande tillsammans med en älskad och älskande partner, ett intensivt möte i lustens och kroppsglädjens nu där orgasmens vara eller icke-vara försvunnit från medvetandefältet. Dess aura kan vara mjukt stillsam och ändå så stark. Den kan också vara 'big bang' och orgiastisk och hela skalan däremellan.
Dessa erfarenheter kan vara ömtåliga och undanglidande. Inte minst för att de i stor utsträckning är utanför ordens värld i vår kultur. Det finns mycket litet i den bredare sexuella kulturen som stödjer och artikulerar dessa erfarenheter. Jag tror att de flesta av oss är så pass osäkra i vår kroppslighet och sexuella identitet att denna sida är något som vi oftast aktivt behöver välja för att den ska få chans att utvecklas. Vi behöver då en kultur som försöker utforska och ge ord åt detta och där vi kan hämta stöd för denna hållning. I detta perspektiv är Idagsidans intervjureportage om "Appell om erotiken" väldigt spännande. Karin Rosbergs, Gunilla E Lundquists och Eva Larsson-Myrstens initiativ kan visa sig vara ett viktigt steg mot en sådan kultur. I den processen vill jag väldigt gärna vara med på ett hörn med mina erfarenheter och funderingar. Som man och som människa. Och så även min älskade även om det just nu är jag som skriver. Vi har pratat mycket omkring detta.

FÖR ATT FÅ LITE MER GREPP om skillnaden mellan ett fokus på möte och lustvarande visavi ett fokus på orgasmen kan man testa att tillsammans bestämma ett erotiskt möte där båda helt enkelt avsäger sig orgasmen. Förspel som vanligt tills kvinnan är redo att ta emot mannens lem i sitt sköte. Sedan ska man ta det lugnt, gärna väldigt lugnt. Helst inte mer än att mannen precis håller kvar sin erektion. Och så smekningar och ögon och kyssar! Mycket hud! Byta ställning om och när man så vill. Har man tur kan man efter ett tag börja känna hur huden nästan börjar glöda i en förhöjd känslighet. Nästan så att kroppen börjar sjunga. Har man ännu mer tur så kommer man att uppleva hur känslan av närvaro i sig själv, i sin kropp och med sin partner fördjupas till något bortom orden. Det blir ett intensivt möte som bara kan ske när det finns en genuin önskan att komma varandra nära. Det är inte orgasm men ändå lust, kroppsglädje och tillsammansvaro som spränger gränser. Vid någon punkt bestämmer man att nu 'stillnar vi'. Och så låter man lusten långsamt klinga bort.

AMERIKANSKAN ALICE BUNKER STOCKHAM, läkare verksam under andra halvan av 1800-talet och föregångare när det gällde erotisk jämlikhet mellan män och kvinnor, kallade denna typ av erotiskt möte för karezza. Det var häftigt för mig och min älskade att efter ett antal egna lätt omtumlande upptäcktsfärder i detta lustvarande utan orgasm upptäcka att en kvinna med stort engagemang funderat och skrivit om detta för mer än hundra år sedan. Och då också gett det ett särskilt namn.

FÖR ATT UNDVIKA MISSFÖRSTÅND kan det avslutningsvis vara viktigt att poängtera att det lustvarande som jag försöker ge ord åt inte på något generellt sätt handlar om att ge upp orgasmen.
Idagartikeln väcker också frågor om skillnaden mellan manligt och kvinnligt när det gäller lust och njutning. Jag tror det finns skillnader. Men jag är ganska osäker på vad som är genuina skillnader mellan män och kvinnor. Den för mig stora skillnaden är mellan de där möjligheten till lustvarande i det närmaste har stängts på grund av olika sorters psykiska präglingar och de där denna möjlighet är öppen att upptäckas och utforskas utan alltför mycket ångest och rädsla. Skillnaden mellan män och kvinnor i detta är att vår kultur i mycket större utsträckning påtvingar pojkar och män att hämma och hålla igen sina känslor. Det gör att lustvarandet, som förutsätter ett ganska stort mått av känslomässig öppenhet, lättare framstår som främmande och konstigt och skrämmande (vilket man förstås inte vill tillstå) för män än för kvinnor. Men detta är ingen könsskillnad. Det finns många kvinnor som bär på svårhanterliga belastningar på det här området.
Jag ser med stor spänning fram emot vad Karin Rosbergs, Gunilla E Lundquists och Eva Larsson-Myrstens initiativ ska föra med sig. Sist vill jag uttrycka min stora uppskattning till Idagredaktionen som nappade och gav dessa tre kvinnor utrymme.