|
Artiklar,
debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Inlägget är utlagd på SvD:s debattforum på Internet i anslutning till biskop Anders Arborelius och pingstpastor Sten-Gunnar Hedins artikel "Jesus mer än en myt" på Brännpunkt tisdagen den 28 januari 2003. Inlägget är delat i två delar eftersom SvD:s debattformulär inte tar mer än 2000 tecken för repliker. Inlägget är en replik till signaturen "silvers" inlägg "Tro är vilja". Det kom på plats på SvD:s debattwebb den 4 februari 2003. Det är webbpublicerat här på Språk, tro och religion den 5.2.2003. [tillbaka]
Jodå,
jag anser också att kristen tro JAG ÄR ENSE MED Ulf Silverling om att det "kristna budskapet utmärks av tron att
det finns en sanning och att den kan omfattas av människan, barnen såväl
som den vuxne, den fattige såväl som den rike, hantverkaren såväl som
den intellektuelle". Det gäller i högsta grad för den syn på vad
som utgör den kristna trons grund som jag försöker ge ord åt. När det gäller
den kristna trons existentiella sida, tron att vi som människor bär på möjligheten
att bli alltmer älskande och att det är av avgörande för våra liv
huruvida vi bejakar eller avvisar denna möjlighet, så är tron ofta
en nådegåva. Det innebär att en stark tro i detta avseende inte är något
vi kan berömma oss av. När vi inser detta vet vi också att vi inte heller
kan ställa oss till doms gentemot de som är svaga och vacklande i detta.
Samtidigt kan den medvetna viljeakten vara avgörande för att hålla fast
tron när den är vacklande och skör. Så en bärande
tro i detta existentiella avseende är ofta olika kombinationer av nådegåva
och viljeakt. DEN EXISTENTIELLA SIDA av
tron som jag försöker ge ord åt handlar inte om en känsloupplevelse. Den
handlar i högsta grad om sant och falskt. Kan vi som människor bli allt
mer älskande och förnuftiga? Jag är övertygad om att det är en
fundamental sanning om vår existens. Jag tror också att det är detta är
själva hjärtat av kristen tro. Jag är också övertygad om att det spelar
en helt avgörande roll för hur våra liv kommer gestalta sig huruvida vi
bejakar eller avvisar kärlekens och förnuftets möjligheter i våra liv.
Vad tror du Ulf Silverling? Tror du att vi rymmer möjligheten att bli
allt mer älskande? Tror du att det spelar någon roll huruvida vi som människor
medvetet bejakar denna möjlighet? NÄR DET GÄLLER DENNA EXISTENTIELLA SIDA av tron är tvivlet aldrig något man kan idyllisera. När
tvivlet kring detta griper tag i en människa är det frågan om att brottas
med ett mörker som hotar att underminera och förstöra livsglädje, kärlek
och mening. När KG Hammar i sitt svar till biskop Arborelius och
pingspastor Hedin talar om tvivlet som en del av den kristna tron är det
uppenbarligen inte detta han menar. Han faller in i den gängse
'fundamentalistiska' betydelsen av tvivlet. När den existentiella sidan av
tron är stadig kan man 'tvivla' på de traditionella sätten att ge ord åt
och tolka tron. T.ex. huruvida Jesus var Guds son, gick på vatten, utförde
mirakler. I detta är jag helt ense med Hammar. Jag tror inte KG Hammar
skulle säga att tvivlet är en del av tron om han syftade på den
existentiella sidan. Carl Gustaf Olofsson [tillbaka]
Carl
Gustaf Olofsson är brevbärare, författare och redaktör för
webbplatsen Språk, tro och religion där också denna
artikelservice ingår. Han har skrivit boken Existentiell
livssyn - kristen tro? som på ett ingående sätt diskuterar
den tros- och tolkningsproblematik berörs i artikeln. Problematiken berörs
också i artiklarna "Har kristen tro en
framtid?" och "Kristus är
uppstånden!". (Personalia) Hammardebatten 2003 Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson
|
Diskussionsinlägg -
