Dikten "Interstellärt bakgrundsljud" har en lite speciell historia. Den skrevs i början på 80-talet. Den fanns med i ett knippe på runt tjugo dikter som kunde köpas styckvis i ståndet "Bröd och poesi" på Söderfestivalen i Stockholm i maj 1981. 1982 fanns den med i ett litet dikthäfte med 10 dikter med titeln "Levandets mod i livets tid" . Den första upplagan på 100 ex såldes slut. Den publicerades sedan i tidskriften Vår Lösen nr 5/6 1984. 

"Interstellärt bakgrundsljud" blev överraskande en 'språklig bro' till mina frikyrkoföräldrar och den frikyrkovärld som jag kommer ifrån. Mor (se Personalia) frågade mig om hon fick läsa den i gudstjänst. Självklart! Med mitt uppbrott och mitt komplicerade förhållande till trosarvet blev jag väldigt glad och varm om hjärtat inför mors försynta fråga - hon var beredd på att jag skulle säga 'nej'. När det sommaren 1985 stod klart att mors dagar var räknade på grund av en svår cancer så ville hon att jag skulle läsa den dikten på minnesstunden. Så blev det.

Far - ålfiskare, snickare och predikant (se Personalia) - dog i början av december 2004. I de önskningar inför begravningen som han formulerat 'i god tid' fanns en önskan att vi fyra syskon skulle framträda med varsin uppgift som en del i begravningsgudstjänsten. Fars önskan var att jag skulle läsa "Interstellärt bakgrundsljud". Det kändes väldigt gott.

Sedan fars död har "Interstellärt bakgrundsljud" nästan utvecklats till en liturgisk text. Den har lästs gissningsvis vid fem tillfällen i Johanneskyrkan i samband med "Till Dig-mässan" och en gång i gudstjänst i Hedvig Eleonora kyrka. Båda kyrkorna finns i Stockholms innerstad. Dikten har också lästs vid några korta andakter.