Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Hammardebatten 2003
Artiklar publicerade på Språk, tro och religion
Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson

Refuserat debattinlägg

Inlägget skickades in till Brännpunkt på Svenska Dagbladet den 2 mars som ett inlägg i Hammardebatten och refuserades. Det har bearbetats något innan webbpubliceringen här på Språk, tro och religion den 21.3.2003. 

[tillbaka]

Livets väg och kyrkans uppdrag.

DEN BIBLISKA METAFOREN "LIVETS VÄG" har en poetisk kraft som genom åren fortsatt att ställa krav på eftertanke. Jag har alltmer kommit att förstå detta bibliska uttryck på ett generellt sätt. Kännetecknet på att en människa vandrar livets väg är att hon befinner sig i en livsprocess med en växande förmåga till kärlek och medkänsla, med en växande tolerans och ödmjukhet gentemot det olika och annorlunda och med en växande grundupplevelse av mening och hemhörighet i tillvaron. Att man befinner sig på livets väg är utifrån detta perspektiv också grundförutsättningen för all genuin livsglädje.
    Detta gäller oavsett hur man tolkar och uttrycker denna livshållning.

VAD ÄR DÅ GRUNDEN för ett kristet liv? Att efter bästa förmåga försöka vandra livets väg eller att omfatta den 'rätta' bekännelsen? Vad har trosbekännelsernas uppgift varit historiskt och borde vara nu? Ett stöd för att vandra livets väg eller en sorts intellektuella föreställningar man måste omfatta för att bli salig (som det faktiskt formuleras i den Athanasianska bekännelsen, den minst kända av de tre bekännelser som katoliker och protestanter har gemensamt)? Vad är kyrkans och den kristna församlingens uppgift? Att få oss att omfatta de rätta trosföreställningarna eller att med hjälp av bibliska berättelser, rit och förkunnelse stödja oss att vandra livets väg?
    I det existentiella perspektiv jag gör mig till tolk för är kyrkans uppgift att få oss att upptäcka livets väg och att synliggöra den djupgående betydelsen för våra liv av att aktiv välja att vandra den. Kyrkans uppgift är också att på bästa sätt stödja de som gjort detta val att hålla sig kvar på vägen i mötet med livets utsatthet och påfrestningar. Så har det varit sedan kyrkans födelse och så är det nu. Detta uppdrag är universellt. 
   Jag frågar mig också vad Jesus skulle tycka. Är det viktigaste att vi med hans hjälp bejakar kärlekens växt i oss själva och andra, försöker leva och handla utifrån kärlek och omsorg eller om vi tror att han avlades i Marias sköte utan inblandning av en jordisk man och var Guds Son (eller Gud själv)? Från den Jesus jag tror på är svaret entydigt! 

OM MAN TOLKAR KRISTEN TRO och kyrkans uppdrag utifrån metaforen 'livets väg' är en av kyrkans viktigaste intellektuella uppgifter att med hjälp av all den kunskap som kulturen frambringat ständigt reflektera över vad som kan stödja människor att vandra livets väg och vilka mekanismer och omständigheter som kan underminera eller omintetgöra detta. En kyrka som inte befinner sig i frontlinjen när det gäller förståelsen av livets väg har hamnat ur kurs och sviker sitt uppdrag. Idag befinner sig enligt min mening varken den katolska kyrkan, frikyrkorörelsen eller Svenska kyrkan i denna frontlinje.
   I den diskussion som pågår tycks det mig som att en sida, representerad av Arborelius, Hedin och Krister Andersson, anser att den avgörande grunden för ett kristet liv är 'rätt tro' i termer av en närmast bokstavlig lojalitet mot kyrkans bekännelsetexter genom historien. Den andra sidan, representerad av KG Hammar, är på väg att försiktigt öppna dörren mot en syn där kyrkans uppgift och grunden för ett kristet liv primärt förstås utifrån metaforen livets väg. Det är hoppfullt! 

[bakgrundsbild]

Hammardebatten 2003
Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Artiklar publicerade på Språk, tro och religion
Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson
Språk, tro och religion - webbplatsens förstasidan
Existentiell livssyn - kristen tro? - bok/titelsida

Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson
[tillbaka]